Subtopias Katarina Ståhl fick en pratstund med Tommy Körberg under ”produktionsrepet” i Hangaren Subtopia inför stundande julturnén. Tommys julkonsert lyfter fram julens baksidor. Tillsammans med ett tolvmannaband bjuder han på en lång rad nyskrivna texter.
Har du varit i Alby förut?
− Ja, om man vill handla för att laga utländska rätter ska man komma till Alby och handla på Alby Matcenter. Inte komage, fast man kan hitta det, men det smakar inte gott.
Vad tycker du om Hangaren Subtopia?
− STORT! Ibland behövs det mycket plats, bygger ni upp ”amfisittning” här?
Ja, vi bygger om gradängen efter vilken föreställning som spelas och passar bäst och så har vi konserter med stående publik, julbord för cirka 1500 sittande personer och mässor för att nämna några. Så multiarenan, Hangaren Subtopia fungerar för alla slags typer av evenemang.
Tommy blir nyfiken och frågar vad Hangaren var för ställe innan det blev repstudio och scen. Jag berättar att den gigantiska plåthangaren varit Beijers virkeslager en gång i tiden och att Subtopias huvudbyggnad, som ligger ett stenkast från Hangaren Subtopia, tillhört telefonjätten Lars-Magnus Ericson som från 1910 och fram till 50-talet utforskade nya metoder för jordbruk i Alby. På 90-talet rustade Botkyrka kommun upp byggnaderna och då föddes Subtopia.
Vet du vad Subtopia är?
− Tommy tänker efter några extra sekunder, inte riktigt, Cikus Cirkör ligger här vet jag.
Har du repat här innan?
− Nej aldrig.
Hur hittade ni Subtopia som plats för att repa?
− Vi ville få plats med hela ensemblen som består av tolv musiker och samtidigt rigga upp med ljud och ljus. Det var ljudteknikern som visste att Hangaren fanns och nu är vi här!
Vad är bäst/sämst med att repa?
− Bäst är att man får lira tillsammans. Det får sjunka in och man mår bra i själen. Vi är överlag dåliga på att underhålla vår själ. Det sämsta är ofta maten! Vi har så många matlagningsprogram som går på tv var dag och ändå kan vi inte laga mat. Tekakor med enbart socker i. Socker hade man i brödet förr för att det skulle hålla längre, idag behöver vi inte det.
Skulle du kunna tänka dig att komma tillbaka?
− JA!
Hur är det att vara ute på turné?
− Jag har varit det i hela mitt liv, men jag gillar inte nattresor. Nu ska vi åka femton personer i en buss men med sängar.
Vad önskar du dig i julklapp?
− Jag gillar mer att köpa dem än att få. Vad ger man en man som har allt?
Jag har tre barn, en som är 38 år, en som är 19 och min yngsta är 6 år. Min minsting önskar sig en egen dator, men det är lite tidigt tycker jag. Vi ska åka och fira jul på Mallis så det blir inte mycket julskinka.
Ja, det kanske blir lite mycket jul för dig under turnén ändå?
− Det vet jag inte, jag ska lyfta fram den julen som annars inte talas om. Jag lyfter fram alla de sorgsna män som väljer baren istället för barnen, om de äldre som lägger av vid juletider. En låt heter ”Min jul med Jack” som är skriven av Peter Lemarc och handlar om Jack, som i whiskeyn Jack Daniels, den behandlar det drickandet som pågår i hemmen när alla gästerna gått hem och flaskan kommer fram.
Så min julkonsert handlar om spritmissbruk, skilsmässa och självmord. Den tar också upp flyktingfrågan med låten ”Gud är ett barn” men låten har inga religiösa undertoner. Vi firar ett barns födelse, men det borde inte bara vara ett!
