Trots att Charlotta ännu inte hunnit äta frukost är hon ett energiknippe och skrattet ligger nära till hands. Med brinnande engagemang ger hon sig direkt in i projektets kärna:
– Jag reagerade på polariseringen. Delar man upp människor i ”vi” och ”dem”, så blir ”dem” avhumaniserade. Det har vi lärt oss genom ett antal världskrig.
Genom att visa gemensamma historiska rötter och hur väl olika kulturers uttryck passar ihop vill Charlotta lyfta fram viet. Utgångspunkten är hennes egen konstform opera, men även andra ”pusselbitar längs med livet”
– När jag var 16 år rymde jag till Sri Lanka. Där lärde jag mig att älska Bollywoodmusiken. Jag har även pluggat musikvetenskap vid Lunds universitet och då utgick vi från att operakonsten föddes i Hindustan för femtusen år sedan. Alla de där pusselbitarna lades ihop i mitt huvud, berättar Charlotta
Människor har vandrat över jorden och med sig har de tagit sin kultur, sin musik. Charlotta berättar hur musiken i Hindustan vandrade upp till södra Europa där slutligen Barockeran tog fatt i melodierna och operan, som den ser ut idag, föddes:
– Vi har vandrat och sträckt våra grenar, om man ser grenarna som vandringar, över jordklo- tet och omfamnat det. Och de små bladen som finns på grenarna är vi människor. Hjulet är en annan bild jag har i projektet. Jag tänker att jag tar tillbaka operan till ursprungslandet som en slags cirkel – karma och recycling!
Charlotta har omarbetat G. Rossinis opera Italienskan i Alger som innehåller mycket komik. Omkring 200 amatörer och professionella deltar, bland annat barn som just nu lär sig Bollywood- dans av Usha Balasundaram. Hon lyser upp medan hon pratar:
– Nyfikenhet är väl motsatsen till rädsla? Om människor vågar sig fram med hjälp av nyfiken- het och kan se att olika kulturer passar ihop som hand i handske, då kan det kanske appliceras på människorna också?
Text Elin Borrie
Ur Magasin Subtopia nr 9